Jag har precis läst min kusin hannas resedagbok, tårarna kommer när jag läser att hon har hemlängtan och att hon är ledsen.
Hanna är och kommer alltid vara en del av mig, vi är inte som vanliga kusiner, hon är som ett syskon för mig. Hade inte hon och hennes familj funnits i alla år så vet jag inte hur det skulle gått. Vi har upplevt så otroligt mkt tillsammans, både roliga och tråkiga saker, därför känns det extra jobbigt att hon är ledsen.
Jag önskar att jag kunde ringa henne och bara höra hennes röst, bara så att jag vet att allt är okej.