Igår eftermiddag pratade jag med min kära kusin hanna, hon är i Usa och pluggar. Det känns konstigt att bara prata med henne på telefon, vi har ju varit som syskon, vi har istortsett levt tillsammans hela livet. När hennes mamma var tvungen att börja jobba när hanna var ca 1 år så fick hanna vara hemma med mig & min mamma. Under hela skoltiden så umgicks vi, kanske inte lika mycket som när vi var små, men ändå, vi bor jämte varandra ( okej, en fotbollsplan emellan), och kunde därför träffas när vi ville. Jag har varit med hennes familj på resor och vice versa. När min syster var sjuk så fick jag bo hemma hos Hanna och hennes familj, de tog hand om mig när mamma och pappa inte fanns i närheten. De är som min andrafamilj, jag älskar dem lika mycket som jag älskar min egna familj.
Varje gång jag pratar med Hanna i telefon så känns det som det har fattats en bit av mitt hjärta innan och när jag hör hennes röst så kommer den där biten tillbaks och mitt hjärta blir helt. Det är helt sjukt hur mycket man kan sakna ngn! Kan man vara syskon fast än det skiljer 3 veckor emellan ?