Do you know how it feels to wake up every morning and wish that life was over, how it feels to pretend to be happy just to make someone else satisfied, how it feels to have something chewing on your heart constantly, do you ?

- Welcome to my world.

Dagens spelningslista :

• Alicia Keyes - No one
• Allyawan - Balad of the dead
• Phil Collins - You´ll be in my heart.

Du har vridit om mitt hjärta som om det vore någon jäkla disktrasa. Jag älskar dig ändå och det är ganska tragiskt.

Vill passa på att be om ursäkt till mina nära och kära för att jag inte hört av mig på hela veckan. Har inte varit min vecka alls. Förlåt !

Det finns ingen jag hellre skulle vara hos än dig, i dina armar känner jag mig trygg. När jag är med dig bubblar det i hela kroppen och mitt hjärta känns som bomull. Jag hatar att jag älskar dig.

Sara & Jessica, hade inte klarat helgen utan er ! Tack för att ni finns & bryr er, tack för att ni ringer mig varje dag, trots att jag bara är ledsen och gråter. Alla borde ha vänner som ni <3

Tack min älskade systrar för att ni finns och lyser upp. Tack Em för att du är så förståndig och kärleksfull, Tack Mli för att du får mig att skratta även på morgonen och för att vi äntligen blivit de systrar vi en gång var. Jag älskar er båda <3

Jag dubbelklickar på winamp, trycker på play och  Amor de Madre med Aventura sätter igång. Den låten är ingen vanlig låt, den låten innehåller mer minnen än någon annan låt. Likadant alla Akon:s låtar, det är minnen som stannar mellan de inblandade personerna, minnen som aldrig pratas om med folk som inte var delaktiga.
När jag tänker efter nu så var det den roligaste tiden i hela mitt liv, jag har aldrig hittat på så mycket saker på så kort tid som då. Jag har heller aldrig samlat på mig så mycket hemligheter som då.

Jag saknar det, jag vill bara ha tillbaks det för en liten stund, sen skulle jag kunna leva på det i ett år.

Här sitter jag, men en söt liten laptop på min systers kontor. Jag kan inte förstå att allt är sig likt fortfarande. Det var snart 2 år sen jag gick här & ändå är allt precis som innan ! Redan efter 10 min så har jag pratat med 2 av mina gamla lärare, båda har sagt att jag vuxit och förändrats.
När jag är här så känner jag mig trygg, detta är verkligen världens bästa skola & jag ångrar verkligen att jag inte pluggade och tog vara mer på tiden när jag gick här.

Jag åkte hem från skolan idag, jag pallade inte mer. Jag orkar inte låtsas vara glad, jag orkar ingenting om jag ska vara ärlig. Min snälla syster hämtade mig i värnamo, det var precis vad jag behövde. Jag behöver henne och jag vet att hon finns och ställer upp, i vått och torrt. Det får både mig att vara mer ledsen och mer glad. Jag önskar ju att jag inte skulle gråta alls när jag träffade henne, men det är ju faktiskt då som tårarna verkligen kommer. Jag tror att det är för att jag äntligen känner mig trygg, jag är med någon som bryr sig och som aldrig skulle lämna mig & det älskar jag henne för.
De här sista dagarna har mitt liv vänts uppochner totalt, jag har aldrig varit så långt ner som jag är nu. Det finns ju ett ordspråk som heter : Älskar mig mest då jag förtjänar det minst för det är då jag behöver det som mest.
Du verkar inte har förstått detta, för du lämnade mig verkligen när jag behövde dig som mest. Du anar inte !

Jag vet inte om du kommer att läsa detta, men jag måste skriva det iallafall. Jag saknar dig, så otroligt mycket. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig, för utan dig är jag absolut ingenting.

Tack jessica för all hjälp, jag älskar dig ! <3

Det sägs att efter regn kommer solsken & Det sägs att när man nått botten så finns det bara en väg upp, jag tycks inte passa in. Jag ser varken solsken eller  kommer upp till vattenytan, jag står på bottnen och trampar vatten och jag ser inte en enda liten glimt om solen. Kanske behöver jag både simglasögon & simfötter ?

När det  börjar jaga i sömnen, hur ska man då våga sova ?
Jag önskar att väggarna kunde tala, jag önskar att du kunde se...

Idag är det måndag, jag hatar måndagar, dom är tillochmed värre än söndagarna. Måndagar har en så trist atmosfär, helgen är slut och det är början på en ny skolvecka. Den där trista atmosfären tar slut på onsdagseftermiddagen, då börjar det ääntligen närma sig helgen och man får nytt hopp. Men vad får man egentligen hopp om ? Helgen går ju ändå så fort att man knappt hinner med något förrens det är söndag eftermiddag igen. Jag förstår inte, tiden går så fort, den bara springer iväg. På tal om att tiden bara springer iväg, idag har jag och Tommy varit tillsammans i 10 månader & det är bara 24 dagar tills jag åker till Grekland, det betyder att det bara är 27 dagar tills jag fyller 17 (:

Idag har jag varit hos min lilla mormor, vi har ätit chokladglass & pratat. Hon är verkligen bra, min mormor, hon och jag pratar om viktiga saker, eller så löser vi bara korsord & umgås.
Idag pratade vi om när min syster var sjuk och hon fick mig verkligen att tänka till. Hur jag mådde egentligen under tiden, var fanns min egentid med mamma & pappa och vad det har fått för följder idag.  Jag var så nära på att börja gråta, hon träffade så rätt :/ Men trots att jag visste att hon hade rätt kunde jag inte låta bli att försvara mamma och pappa, det var ju inte deras fel att det blev som det blev, dom kunde ju inte hjälpa att hon blev sjuk.
När jag ändå är inne på ämnet så ska jag nämna att min familj är världens bästa, jag har en mamma och pappa som gör allt för mig, jag har två underbara syskon som stöttar och hjälper till så mycket dom kan och jag har en bra släkt.  Men ändå, var är alla ? Mamma & pappa träffar jag typ bara innan jag ska sova om ens då, mina systrar träffar jag så sällan att jag knappt kommer ihåg sist, var försvann den samansvetsade familjen ?
Jag vet att mina systrar har egna familjer och jobb och sånt, men ändå, ett samtal, fråga om man ska träffas, vad som helst..  Mamma och pappa träffar jag mer och mer sällan för varje dag. Vart försvann jag ?