Only fools fall in love

Du tog mitt hjärta med storm, den där höstdagen i september för 2 år sedan. Jag var det lilla naiva yrvädret som inte visste något alls om din då så mörka verklighet. Allt eftersom månaderna gick förändrades jag, jag hade lärt mig att det inte alltid går att lita på människor som står en nära, det gjorde mig oerhört stark. Det gjorde också att jag inte alltid hade förnuftet i behåll, det överlämnade jag till dig. Du tog ju så bra hand om mig.. Jag utvecklade en kärlek och vänskap till dig som var så stark att inga hinder eller motgångar kunde få fjärilarna i min mage att sluta flyga. Månaderna gick och minnerna blev fler, tiderna förändrades och så även du & jag. Jag var inte längre den lilla naiva Josefina, Du var inte längre den du varit förut. Vi var bästa kompisar, lika som bär med samtidigt så olika. Du har lärt mig skratta, du har lärt mig le när allting är svårt. Du lärde mig gå när jag var svag och du lärde mig älska, som om det inte fanns någon morgondag. Du lärde mig att livet är ingenting man kan ta förgivet, livet måste man vårda och älska, precis som en blomma, för att växa. Att framtiden sedan inte var så ljus och att du inte längre finns där vid min sida är tråkigt. Men jag antar att livet har någon som är menad för varje person, kanske var vi bara menade för att hjälpa varanda ur svackan för att sedan gå skilda vägar ?
Tack för att du gjort mig till den jag är idag, tillräckligt rak i ryggen för att skita i allt det där som innan varit så viktigt. Tack för att du gjort mig stark, säker och trygg. Men framför allt, tack för att du lärt mig att älska både mig själv och mina nära.