ledsamt.

Jag är ledsen att jag varit frånvarande, har levt i kärlekens land, känt mig sådär nykär som man känner den första tiden i ett förhållande. Konstigt nog kom den tillbaks nu, när vi varit tillsammans i snart 2,5 år..

Jag har haft min praktik på dagis nu i 4 veckor, sista dagen var i fredags. När jag tog mina gröna gummistövlar, mina innetofflor och handväskan och gick hem mot lägenheten grät jag. Aldrig någonsin har jag gråtit för att jag slutat på en praktikplats innan, men denna tomhetskänsla som jag kände i fredags var liknande den som man får när någon nära dött. Tårarna sprutade och jag snörvlade och hackade tänder.
Känslan av att allt var slut kändes så övergivande, jag kände mig lämnad, helt ensam. Jag har "jobbat" på världens bästa dagis i en månads tid, lärt känna alla barnen och fröknarna, varit med på med- och motgångar. Fått känna på hur det är att jobba med världens härligaste yrke, nämligen barn !
Jag kan ju avslöja så här i förbifarten att en av de jobbigaste faktorerna med att sluta på dagiset var att jag behövde flytta hem igen, jag skulle inte längre bo hos min älskling..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0