Only fools fall in love

Jag är en sucker på att uppdatera, jag vet. Har minst 3 personer dagligen som kommenterar detta ! Och ja mikaela : Jag vet att jag suger.

Här kommer iallafall ett efterlängtat inlägg. Blev så sur nyss, jag sitter här, kommer på mig själv med att titta argt på personen som gjort mig upprörd. Jag måste liksom kämpa för att få tillbaks andan och den normala färgen. Tonläget och säkerheten i min röst känns bortblåst. Vilken tur för min omgivning att jag inte valde att flippa ur !

Detta har varit ett problem sen jag var liten, det är tillochmed i klass med när folk säger åt mig att jag pratar högt. Och om någon, mot förmodan, har missat hur mycket jag hatar detta kan jag ge er ett nummer så att ni får prata med någon ur min familj. Jag tror de kan berätta om de hejdundrande raseriutbrott jag fått genom åren. Jag är liksom bra på att vara arg och förbannad jag får tonläge som en jävla megafon, det ryker ur mina öron och jag spottar ur mig elakheter som en annan kulspruta. Detta har, enligt min familj blivit någon form av sport för mig, det är mer raseriutbrott än glada stunder hos la casa de Erlandsson. Fast som tröst så brukar mamma berätta att det minsann var värre för några år sedan.

Iallafall, tillbaks till ämnet. Jag var ju som sagt arg för en stund sen. Konstigt nog så börjar det sakta med säkert försvinna, allt knapprande på tangenterna har fått min ilska att minska radikalt. JAG BLEV HYSCHAD, där släppte jag bomben. Jag blir arg nu när jag bara tänker på det, och nu när jag skriver så känner jag hur jag blir arg igen. Jag känner för att slänga ut datorn ur rummet just nu. Dags att sluta, slut på lektionen, och nu blir det förhoppningsvis kaffe & sista finjusteringen på projektarbetet. Skriver när jag kommer hem.